EVERY ARTIST NEEDS A TRAGEDY

Fördelarna med att vara kvinna är oräkneliga. Nedan följer några av dem:

- Man behöver inte anstränga sig för att chocka. Faktum är att tjejer får många killar att höja ögonbrynen när de beter sig helt normalt. Det vill säga när de lägger fötterna på soffbordet, rapar högt eller beställer öl på krogen. Eller snor snus från pojkvännen om ett eventuellt nikotinbegär skjuter i höjden.

- Världens bästa ursäkt för dessa övermäktiga begär är "jag har PMS, jag måste". Så länge pojkarna inte håller koll på ens menscykel, så är den förklaringen makalöst effektiv. Särskilt när det gäller att äta godis. Alla vet att tjejer en gång i månaden får ett sjukt sug efter onyttiga saker. Och får man inte tillfredsställa godisbehovet (ja, vi behöver fett, salt och socker) så kan det bli väldigt jobbigt.

- Flickor har obegränsat av kläder att välja på. En tjej kan klä sig i killkläder utan att väcka uppståndelse. En kille kan knappast klä sig i en figursydd klänning utan att minst en person vänder sig om på gatan. Här skulle man även kunna peta in det här med frisyrmöjligheter. Behöver nog inte förklara det närmare.

- Simultankapaciteten är enorm. Man kan cykla, sms:a, prata med kompisen på cykeln framför och rätta till innehållet i cykelkorgen samtidigt. Vad kan en kille göra på samma gång? Gå och andas.

Sen tog fördelarna slut. Eh. Jag ber att få återkomma.
 
 

Måndag igen. Sovmorgon, som vanligt. Snoozade tre gånger innan jag gick upp, som vanligt. Hämtade frukost på balkongen, inte som vanligt. (Både kylen och frysen brakade sönder och samman i fredags. De byttes ut i förmiddags, dock.) Gick till bussen fem i halv tio, som vanligt. Satte mig på den vanliga platsen, lyssnade på vanlig bussmusik och tittade på alla vanliga, regnblöta människor med tunga ögonlock. Hälsade på Idil, hon klev på vid en senare hållplats, som vanligt. Vi brukar vanligtvis åka samma buss på måndagar. Några minuter senare anslöt sig även Bella, inte så vanligt längre.

Tidigare hade jag lagt märke till en kvinna som blängde på mig över axeln. Det var emellertid ingenting jag brydde mig om särskilt mycket. Det är ju trots allt ganska vanligt att bussresenärer (eller E-tunabor överlag) är sura och allmänt otrevliga. Hon fick hållas. Jag pratade med mina vänner, precis som vanligt. Vi störde ingen, vi retade inte upp någon. Trodde vi.

När vi nästan var framme kom den blängande kvinnan fram med bestämda kliv. Hon fick fatt i ett handtag, spände ögonen i mig och såg direkt hotfull ut. Jag tittade undrande på henne.
   - DU.
   - Ja..?
   - Bajskorv.
   - Eh, va?
   - Ni, bajskorv, förstår ni?
Kvinnan stirrade ilsket på mig och mitt sällskap. Vi förstod ingenting. Ett ögonblick trodde jag att jag hade hört fel. Vad stod människan och sa?
   - Ja, men... va?
Jag tittade på kvinnan, sedan på Idil och Bella. De kämpade för att hålla sig för skratt. Jag vände blicken mot övriga medresenärer som såg precis lika chockade/roade/frågande ut som jag var. Sedan såg jag återigen på kvinnan - som hade börjat muttra något om dålig uppfostran, eller vad hon nu sa, hennes brytning var påtaglig - och skakade sakta på huvudet.
   - Jaha. Visst.
Bussen stannade i centrum och vi sprang av bussen för att brista ut i ett gapskratt av förvirring. Kvinnan satte sig genast på platsen jag lämnade.

Vem var hon?
Vad ville hon?
Var kom hon ifrån?
 
 

Fick helt plötsligt ett sms + mitt namn (och valfri väns) på gästlistan till Grizzly Bear och St. Vincent i Stockholm imorgon kväll.

LYCKA! MEN:

Det började trassla och jag insåg att jag inte skulle kunna ta mig hem ooooooch så vidare, så jag gav bort båda platserna och gjorde därmed någon annan väldigt lycklig.

Ganska solidariskt av mig, men FAN ändå.
Borde i alla fall få Veckatimest på posten någon dag.
 
 

Lyssnar på Local Natives (årets bästa debutanter, kanske?) och tröstäter kikärtsgryta en sen afton i slutet av november. Vänsterarmen värker så jag önskar att den bara kunde trilla av. Hur makabert det än må vara.

Vaccinerade mig mot svininfluensan idag. Utan att riktigt tänka mig för. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta sprutan eller inte, efter att jag har blivit stucken.
Många tvivel. Men en sak har jag klart för mig; Zetas kikärter är godast.

Imorgon ska jag guida nittiofyror på skolan.
Barn som inte ens är födda än.