Jag kan inte sluta.

Ingen har missat dem, Sonys reklamfilmer.
Ingen har heller stängt av TV:n när dessa sänds.

Och då, vänner, är det sannerligen bra marknadsföring.

Denna kommer nog alla ihåg:



Sen finns de mindre självklara filmerna, som är lite svårare att minnas.
Inte för att de är sämre.






Och så denna, som egentligen gäller Cybershot.
Men den är så underbar att den måste få vara med.


 
 

Anton Abele är så fantastiskt rolig.
Synd att killen själv inte verkar inse vilket skämt han är.
 
 

Funderade på att flytta till Uppsala och plugga efter gymnasiet. Behövde inte fundera länge. För långt norrut.
Sen funderade jag på Lund. Funderar fortfarande på om det är värt att bli en pretentiös låtsasskåning på ett löjligt prestigefyllt universitet. Känns sådär. Känns som mord på mina principer.

Det blir nog Göteborg ändå.
 
 

"Rena rama medeltiden kan ni ju använda, om ni tycker att det är ett hippt uttryck."

Plötsligt förstod jag varför hon var historielärare.
 
 

Det ska vara John till att sparka igång mitt skrivande. Tack. Eller nej. Jag vet inte. Jävla John. Jävla, jävla John. Jag hade ju tänkt lägga av.

Vad händer nu då? Jag har skaffat mig en karriär och en seriös hobby som kan leda till ännu en karriär. Det var inte länge sedan jag hade för mycket tid. Nu låter det såhär;
- Emelie, vi måste ses någon dag och fixa sponsringen.
- Ja, jag vet inte riktigt när det kan passa...
(Här bläddrar jag i min supervuxna kalender, där mitt liv på sista tiden har flyttat in för att fungera normalt. Som en stödfamilj för min vardag, ungefär.)
- Går det bra på söndag eftermiddag mellan klockan två och halv fyra?

Detta var väl mest en mer djuplodande förklaring till varför jag inte direkt skriver här längre. Jag har vettigare kanaler att använda mig av och dessutom alldeles för lite tid och för mycket att berätta om.

Igår: Hade någon form av endagspraktik på Liljevalchs Konsthal i Stockholm. Fantastiskt.
Imorgon: Är ledig från skolan, men inte från resten. Har ungefär tusen saker att hinna med, däribland packning inför helgens event - konferensen/utbildningen Upptakt 09 i Skövde. Hej västsvenskar, hör av er i helgen.

Så. Nu ska jag dra i mig en kopp av min huvudsakliga föda, KAFFE.

Frid, fred och kärlek!
 
 

Lite konstigt och väldigt fint.
Tack, Hedvig.

Men försök att tänka bort översättningen, den är mest i vägen.
 
 

Igår kväll blev jag av med krogoskulden, knappt en vecka efter min 18-årsdag.
Jag, Elin, Bella och så småningom även Matilda hängde på Grappa.
Info för lyckliga icke-Eskilstunabor: Italienskt ställe. Onödigt dyrt.

Vi satt där i ett par timmar, Matilda gick, de tre resterande frusna själarna satt kvar.
Så länge att vi hann med att sitta vid tre olika bord under samma kväll.

Vid sista anhalten bläddrade vi i en meny.
En flaska i vinsortimentet kostade 3995 kronor, den var mycket exklusiv och det fanns bara en flaska av just den sorten.
Jag kan ärligt säga att jag var rejält frestad att beställa in den enda, mycket exklusiva flaskan, för att sedan springa (så gott det går efter att ha dragit i sig en hel flaska rött själv) ifrån notan.

Men det sunda förnuftet sa ifrån och det blev en väldigt lyckad kväll.
Sammanfattad i korthet.
 
 

1. Surströmming
2. Farmville
3. Modebloggar

Jaha, barn. Det var allt för idag.
Återkommer mer en vettigare post när jag känner mig nog motiverad.
 
 

Jag läste om detta redan igår, men det spelar ingen roll.
Det som är relevant är den korta notisen om ett ämne som i alla fall får mig att spetsa öronen.
 
 

Livet leker bra. Efter en lång dag med hårt jobb och sofistikerat socialiserande, har jag parkerat i sängen, tröttare än på länge. The Smiths självbetitlade album på vinyl snurrar runt på min nya, fungerande skivspelare. Ett halvfullt glas rödvin står i bokhyllan. Jag är inte ens lite full, men jag är glad ändå. För jag får åka till London eller Paris. På släktens bekostnad.
 
 

Mellan två lektioner igår gick jag till skolbiblioteket. Mest för att fördriva tiden.
Då fick jag som av en slump syn på en nästan sönderbläddrad bok.
Allra längst ner i bokhyllan låg den, jag hade inte sett den om det inte vore för omslaget.
Hippie hette den.

Jag böjde mig ner för titta närmare, och när jag öppnade boken blev jag alldeles hänförd.
Det visade sig vara en alldeles magisk skildring av frigörelsen under 60-talet.
Och den tog upp allt som är värt att känna till.
Musik, poesi, kärlek, revolution... Ja, allt om det och ännu mer.

Bilderna var fantastiska, en förträfflig blandning av foton, skivomslag och affischer.
Svårt att inte älska en sådan bok.
Jag tog hem den idag.
 
 

Egentligen har jag varit pinsamt kritisk mot hela den svenska 90-talistiska musikscenen.
Jag menar... Honey Is Cool, Broder Daniel, Yvonne, Kent, Popsicle - de är ju bra!
Bara för att nämna några.

Förhoppningsvis kan jag dela med mig av helgens upplevelser imorgon.
Håll tillgodo!